Gråt, fader Berg, och spela,
din pipa sorgligt stäm
---och röret kläm!
Mitt bröst kan ingen hela,
det frustar öl och märg.
---Blås, fader Berg!
Märk, denna stora stuga,
du full av flickor minns,
är nu så tom, att knappt en enda fluga
uti taket finns.---
Här syns ej Jergen Puckel mer med hatten buga
som en prins.---
Här syns ej bord och bänkar,
blott dörrar utan lås.
---Din pipa blås!
Där förr sågs glas och skänkar
och bröder stå i ring,
---syns ingenting.
Där förr du stod till vänster
och på ditt valthorn gol,
nu synes bara sönderslagna fenster
och en gammal stol.---
Här fåfängt spelmän nånsin vänta fler
förtjänster
med fiol.---

Där förr var tilja darra
vid stampning, larm och dån,
---syns ej en spån.
de murkna plankor knarra,
och skorsten svikta nu.
---Blås, kära du!
Där förr man såg trompeter
ur fenstren stickas ut,
syns trasor av gardiner och tapeter
fläkta var minut.---
Och fåfängt ser man hästar, vagnar och
kareter
vid var knut.---

När bröder ej förlikas,
plär leken lyktas så.
---Min rygg är blå.
En örfil kan undvikas,
när som man ingen ger.
---Blås inte mer!
Var en ej mer må dricka,
än honom är beskärt;
ty i korpralens kanna näsan sticka
det är intet värt.---
Och aldrig nånsin dansa med anans flicka
har jag lärt.---

Mats Areskoug ^TM

Tillbaka