Klassiska krogen IV

"Han lade sig lugnt ner med huvudet mot stupstocken och högerhanden mot ett annat block. Folksamlingen som naturligtvis var väldig bevittnade moltyst bödelns stora skicklighet med bilan, som raskt skilde huvudet och handen från kroppen, vilken därpå fick ligga där den låg en stund och sedan vändes på rygg så att blodet skulle rinna av. I väntan på detta styrkte sig bödeln och hans drängar med bröd och brännvin.
 De ristade sedan upp liket från halsen och nedåt, tog ut hjärtat och inälvorna och stoppade dessa tillsammans med könsdelarna i en påse som grävdes ner under galgen. Kroppen styckades därefter med bila i fyra delar som lades på hjul. En lång spik slogs genom huvudet, och en av bödelsdrängarna klättrade upp på en stege med detta och spikade fast det vid galgen med många hammarslag. Handen spikades upp därunder, och därmed var skådespelet över."
 Skådespelet utspelade sig på galgbacken utanför Skanstull och killen som råkade illa ut var Jacob Johan Anckarström, som den 16 mars 1792 satt några kulor i Gustaf III på en maskerad. Det är den 27 april och det är Anckarströms släkting Carl Christopher Gjörwell som berättar om sin tidigare skyddslings hädanfärd.
 Men Anckarström mötte, tack och lov, inte in skapare med tom mage. Han hade fått en rejäl frukost, bestående av bröd, mjölk och två kotletter, men framförallt hade han fått den sista supen.
 Av gammal tradition stannade alltid bödelns kärra vid Källaren Hamburg mitt på Götgatan på sin färd söderut mot galgen. Där fick den dödsdömde kliva in på krogen och motta en sup av krogvärden. En färdknäpp mot evigheten. När supen var urdrucken tog värden tillvara glaset, ristade in den dödsdömdes namn i det och placerade det i ett blått skåp inne på krogen. Allt medan den dödsdömde, förhoppningsvis stärkt i både kropp och själ, fortsatte de sista kilometrarna i sitt liv.
 I dag är både glassamlingen och Källaren Hamburg borta. Krogen låg där teatern Göta Lejon nu ligger. Nära hörnet av Folkungagatan och Götgatan. Trähuset som rymde krogen revs 1912, men glassamlingen var borta redan 1868. Att huset är rivet kan man väl smälta, men det hade varit intressant att få beskåda den ansenliga och smått morbida glassamlingen.

Mats AreskougTM

Tillbaka

  

CopyRight, Mats Areskoug
Denna sida är senast uppdaterad: 2019-10-03